Dagens härliga uteritt
Miami och jag nere vid havet tidigare ikväll ♥
Tidigare ikväll gav jag mig ut med Miami och mamma ner till havet. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, vi är så lyckligt lottade och jag uppskattar verkligen det faktum att vi kan skritta ner till havet på ungefär 20 minuter. Inte nog med att det är mysigt att bada med hästarna så är naturen i allmänhet runt stallet vi står uppstallade på otroligt mysig. Jag kan inte ens föreställa mig hur vackert det kommer vara när hösten kommer smygandes och löven lägger sig som ett täcke över marken.
Tidigare ikväll gav jag mig ut med Miami och mamma ner till havet. Jag har sagt det innan och jag säger det igen, vi är så lyckligt lottade och jag uppskattar verkligen det faktum att vi kan skritta ner till havet på ungefär 20 minuter. Inte nog med att det är mysigt att bada med hästarna så är naturen i allmänhet runt stallet vi står uppstallade på otroligt mysig. Jag kan inte ens föreställa mig hur vackert det kommer vara när hösten kommer smygandes och löven lägger sig som ett täcke över marken.
Hur som haver, stranden bjuder på fantastiska möjligheter. Ikväll blev det inget bad för oss, men vi travade längs strandkanten och jobbade på tempoväxlingar fram och tillbaka. Jag fick möjlighet att träna mer på att reglera tempot och storleken på stegen med sätet, samtidigt som Miami fick ett välbehövligt konditionspass. Sedan tog vi såklart några galopper också - något Miami tyckte var otroligt roligt.
Uteritten bjöd även på lite klättring i backarna på vägen hem, väldigt bra träning för Miami! Stallet vi stod uppstallade på innan hade inga backar i skogen runtom, så vi har tur att det finns det här. Dock måste jag säga att jag saknar mina och Miamis alla uteritter på det förra stallet. Vi har inte riktigt bekantat oss helt med denna skogen än, men det blir säkert bra. Mysigt är det här, en riktig djungel och från skogen skymtar man ner utöver havet. Vardagslyx!
Påvägen hem har Miami alltid otroligt bråttom, anledning: mat, mat, mat. Tyvärr måste vi nöta oss ner för två backar påväg tillbaka till stallet, och Miami brukar ha no mercy påväg hem och blir tosig om jag så lite som håller yttepyttelite i tyglarna. Hon vill hem helt enkelt, och efter dagens 1,5 timmar långa uteritt förvånade hon mig faktiskt. Första backen brukar vara värst, den är liten men lerig och vid vardera sida finns två små stup där en liten bäck rinner. Jag hatar den backen, just på grund av Miamis fasoner. Men idag höll jag inte inne utan satte mig bara ordentligt i sadeln och hon svarade fint. Andra backen - not so much. Den är inte lika läskig, och Miami har som sagt no mercy, men det gick ändå. Hehe, vi hörs!
Trackback