Bästa träningen någonsin!
/  Träningar  /  0  Kommentarer
Jag är evigt tacksam för att jag har Miami, hon gör mig lycklig, denna sporten gör mig lycklig. ♥
Hallå på er allihopa, det är nu med sprudlande humör jag skriver detta inlägget! Varför undrar ni kanske? Jo, det ska jag berätta. Det var nämligen så att jag och Miami hoppade för Emelie igår och det gick så jäkla bra! Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det blev i alla fall så att jag fick träna helt själv för Emelie igår, och herregud vad mycket jag fick ut av det. Passet påbörjades med en tuff igenomridning av en sur Miami som försökte fuska sig igenom övningarna (sidenote: Miami hälsar att det var hemskt och skitjobbigt, rekommenderas inte) hon puttade in rumpan och lyssnade inte på min skänkel. Jag fick jobba som en galning och Miami också för den delen, men nu till det roliga: hoppningen. Emelie hade satt ihop en liten bana som ni kan se nedan ↓
Som ni ser sker starten uppe vid den lilla serien, den travhoppade vi och därefter rullade vi vidare i galopp för att sedan lägga en volt för att få in det vi tränat på tidigare, att Miami skulle ha en kontrollerad rund galopp. Därefter gick vi på nästa hinder som var ett vågplank. Efter det vidare mot en serie, verkligen en bra övning för Miami så att hon får sträcka ut musklerna och jobba! Sedan mina vänner så kom vi in i en serie, tre galoppsprång mellan hinderna och sedan avslutades allt med ett litet titthinder (matta låg utplacerad, Miami var såklart obrydd).
 
Denna banan körde vi ett par gånger, och herregud vilket flyt vi hade! Jag trixade inte med hennes galopp en enda gång utan lät henne bara rulla på i rund och fin galopp, tempot hölls jämnt och allt kändes verkligen superbra! När vi kört rundan några gånger lades den första lilla "serien" upp till en oxer på 1.10 och resten låg på 90-1m skulle jag gissa. Jag som uppriktigt hatat oxrar innan efter det som hände kunde nu hoppa en hyfsat bred ensamstående oxer på 1.10 utan att få panik eller känna obehag, det kallar jag framsteg. Tempot satt, min sits satt, jag lät Miami fixa det och vilket jäkla språng vi fick. Jag kände hur vi bara gled över hindret helt felfritt och det kändes så bra! Tillsist tog vi bara serien i mitten och avslutade med kombinationen, ett hinder i serien låg på 1.15, och eftersom det var en sista sockerbit efter det hindret fick Miami verkligen kämpa för att fixa det. Vi är på god väg! Anledningen till varför jag nästan är helt lyrisk över höjderna är för att jag aldrig trodde att det skulle gå så snabbt att bygga upp till där jag avslutade. Jag har tränat för Emelie totalt 3 gånger, och jag är redan på bättre väg än vad jag var när jag kom hem från AW. Jag och Miami är vassare än någonsin, och jag är så glad pga det. Det var detta jag behövde för att få upp motivationen igen, en fantastisk hoppträning. Jag kommer leva på denna träningen länge, och hoppas på fler liknande i fortsättningen. 
 
Jag ska även anmäla mig till min sista pay & jump innan jag startar min första lokala någonsin. På pay & jumpen kommer jag hoppa två rundor, 90-1m. Nytt tänk, ny ridning och förhoppnings bättre känsla än tidigare. Jag vill bara känna på dem höjderna innan jag ger mig ut och börjar hoppa lokalt, det känns tryggt. Så nu i slutet av maj kommer jag hoppa min sista pay & jump innan jag börjar hoppa lokalt.
Kom ihåg att följa bloggens instagram @TeamLundgrenSkold