När självförtroendet står ivägen
Får återanvända gammal bild men älskar denna! ♥
Igår stod hoppträning på schemat och vi skulle hoppa lite bana med en linje. Miami var något trött igår men skötte sig överlag superfint. Vi värmde upp i vanlig dagordning med tempoväxlingar, skänkelvikningar och arbetade en del på volt för att få Miami lösgjord, kvick och rörlig. Hon svarade fint på uppvärmningen men jag var - likt Miami - också lite låg på energi tyvärr.
Igår stod hoppträning på schemat och vi skulle hoppa lite bana med en linje. Miami var något trött igår men skötte sig överlag superfint. Vi värmde upp i vanlig dagordning med tempoväxlingar, skänkelvikningar och arbetade en del på volt för att få Miami lösgjord, kvick och rörlig. Hon svarade fint på uppvärmningen men jag var - likt Miami - också lite låg på energi tyvärr.
Vi satte igång med hoppningen och det gick bra. Jag satt tillbaka och väntade in hindrena, vi satte avstånden men tempot var något under än det vi brukar ha. Banan bestod av ett räcke och en oxer snett igenom i båda varven, ett räcke på långsidan och linjen bestod av ett räcke till en oxer. Vi skulle få in fem galoppsprång mellan räcket och oxern. Detta gick bra till en början när både jag och Miami var alerta, men i slutet gick det mindre bra.
Jag släppte kontakten innan räcket och då förstår inte Miami vad jag håller på med och då stannar hon, en gång gör jag fel inne i linjen och gör för många förhållningar vilket resulterar i att avhoppningen hade skett stillastående och Miami som är en sådan försiktig häst svänger vid sidan av hellre än att slå i en bom. Sista gången är det jag som blir osäker och bromsar. Vi var helt enkelt väldigt trötta i slutet.
Vi lade ner oxern till ett räcke sista gången och då vågade jag rida, Miami kände sig mer säker med mig och vi avslutade så. Jag skrittade sedan av på hårt underlag och klappade om min fina ponny aka klippa. Hon fick gå in i boxen med fleecetäcke och äta sin lunch och betfor.
Miami har inte "börjat vägra" om ni tror det, ena vägran var för att jag släppte henne precis som på tävlingen. Andra var helt mitt fel också, meningen med linjen är att jag ska landa och driva på i galoppen, inte hålla igen. Jag måste våga rida till hinder och det är det jag och min tränare fokuserar på just nu. Sista gången var det jag som stannade och därefter lade vi ner hindret och då gick allt bra igen. Det var inte höjden som satte stopp egentligen, för vi hade hoppat linjen med samma höjd någon gång innan jag började strula till det.
Alltså, de flesta problemen uppstår på grund av mitt självförtroende. Miami är modig, ärlig och försiktig. Hon hoppar allt jag styr henne på, men om jag rider fullt ut och sedan bestämmer mig för att släppa all kontakt inför ett hinder är det väl klart att hon stannar upp och undrar vad som hände. Då signalerar jag ju att något är farligt och att jag är osäker. Om jag rider emot ett hinder på 1.10 och håller igen så mycket att hon i princip hade behövt hoppa stillastående så sa hon att "nej, jag vill inte nudda bommen, detta var inte så bra, gör om". Till sist var det som sagt jag som styrde ifrån.
Jag kommer inte bara dela med mig av tävlingar och hoppträningar som går jättebra, då ljuger man för sig själv som ryttare. Vi har saker vi måste jobba med precis som alla andra. Idag ska Miami promeneras och imorgon ska jag rida ut i skogen och bara ladda om med ny energi inför den nya veckan. Jag hoppas ni alla har en fortsatt fin lördag och att ni inte ger upp efter en mindre bra hoppträning! ♥