Mål inför våren 2016
Miami och jag, AW 2013.
Som ni har fått läsa i tidigare inlägg så har jag inte varit igång med hoppningen på ungefär 5 månader, jag tappade motivationen under hösten och sedan hade jag tappat det helt. Jag tog tag i hoppningen igen i förra veckan och bemöttes med en superglad Miami med mer hopplust än någonsin. Ibland behöver man ta pauser, men 5 månader är nog lite att ta i om jag ska vara helt ärlig.
Som ni har fått läsa i tidigare inlägg så har jag inte varit igång med hoppningen på ungefär 5 månader, jag tappade motivationen under hösten och sedan hade jag tappat det helt. Jag tog tag i hoppningen igen i förra veckan och bemöttes med en superglad Miami med mer hopplust än någonsin. Ibland behöver man ta pauser, men 5 månader är nog lite att ta i om jag ska vara helt ärlig.
Var befann vi oss i träningen innan pausen? Jag hade precis lämnat AW, Miami var i full tävlingskondition och jag hade fått en hel hög lovord från Anna Wemlerth efter sista banhoppningen. Hon sade saker som "Ut och tävla med dig nu!", "Gud vilken fin ponny, henne kommer du ha kul med ute på tävlingsbanorna!". Jag var minst sagt taggad på att komma ut och leverera med min ponny, och satt i bilen och pratade med mamma och pappa om detta hela bilresan hem. Jag var inställd på att jag skulle tävla, jag var helt säker på det. Men vad var det som hände? Jag fick ställa in någon hoppträning, och sedan blev det bara så att jag tappade det. Det blev en hel del krångel och helt plötsligt blev det inte fler hoppträningar.
Miami var egentligen i full tävlingskondition redan efter AW 2013, då jag också fick en hel del lovord från tränaren. "Ut och tävla med dig unge!", "Jag är helt skakig, jag fick gåshud. Det är nästan så att jag får tårar i ögonen..." Så lät det när jag hade hoppat sista banhoppningen på AW 2013, jag hade utvecklats och tränaren var minst sagt stolt och superglad. Vad som hände då var att jag tappade självförtroendet helt när jag kom hem och gick tillbaka till gamla rutiner med den tränaren jag hade då. Sättet jag red på med honom var helt annorlunda från hur jag red på AW och jag kände mig inte bekväm med det. En hoppträning så skulle jag hoppa med graman (Om ni hoppar med graman, ha något som håller upp den! Detta hade inte min tränare sagt till mig och jag var 13 år gammal = knappt någon erfarenhet...) och Miami fastnade med hoven i gramanen. Hon fastnade och höll på att gå omkull, 2 gånger. Såklart blev jag rädd och bestämde mig för att ta en paus från hoppningen. Denna pausen bestod av en hel del dressyrträningar för att återfå mitt självförtroende och att kunna ha lika bra pli på henne utan graman som med. Sedan under våren 2014 kom jag igång igen och tränade upp självförtroendet. Hela 2014 hoppade jag stadiga rundor på 1.10 hemma med enstaka hinder på 1.20, det gick jättebra men jag kände mig inte riktigt redo för tävling just då.
Vad är målen våren 2016 då? Jo, jag ska komma igång med hoppningen riktigt ordentligt nu så att jag kan komma ut på lite Pay & Jumps. Jag har varit ute på tre pay & jumps förra året, där jag hoppade 80 och 90cm, bara för att få ett hum om hur det skulle gå till. Mitt mål är att i april kunna delta i en pay & jump, och förhoppningsvis hoppa 90cm och 1m. Jag ska sätta mig ner och skriva hur många pay & jumps jag vill hoppa innan jag ger mig ut på en lokal. Mitt mål just nu är att ha kommit ut på minst en lokal innan sommarlovet. Så våren 2016 vill jag komma igång på riktigt och komma ut på både pay & jumps och lokala.
Förresten hörni! Jag har nu skapat ett eget instagram-konto till bloggen som går under namnet @TeamLundgrenSkold som ni kan börja följa! Där kommer jag informera er om det kommit upp något nytt inlägg och lägga upp småklipp från träningar osv. Jag kommer följa tillbaka hästrelaterade konton, men tyvärr inte alla... Men jag kan lova er att jag kommer gilla några bilder eller kommentera något!